mirrebuuus

Det är svårt att komma ihåg exakt hur, men mamma hade i alla fall häst när jag föddes, men bara några år. Jag fick ibland "åka" med när mamma tog en promenad. Jag tyckte det var kul medans min bror var livrädd och vägrade haha.

När jag blev lite större så började jag på ridskola. Jag red på Sandbro ridskola i Björklinge ganska många år. Först började vi på shettisar och sedan när vi blev äldre så gick vi över till lite större ponnyer. Efter några år började jag på uppsala ponnyklubb istället. Jag vet faktiskt inte varför.. Jag hamnade i en grupp som var mkt bättre än mig så jag kände mig alltid sämst, vilket kanske inte var så bra för självförtroendet. Min ridlärare var sträng och verkade inte gilla mig. Det var inte så kul att rida på den tiden! Sedan bytte jag grupp efter x antal "hemska" är, haha. Nu fick jag en mer passande grupp och en jättebra ridlärare (tyckte jag då) som har lärt mig mycket :) Tiden gick och jag började i träningsgrupp, började tävla lite osv. Jag har haft 2 sköthästar genom åren - Rafael och Lola.

Ridskoletiden var på ett sätt lärorik och bra, men jag kände mig ofta dålig och som jag inte dög. Det finns många bra saker med att gå på ridskola och jag har lärt mig massor så jag ångrar inte på något sätt att jag gick där. Men jag kan inte påstå att jag saknar ridskolelivet förutom sammanhållningen och kompisarna :) Det är så mkt roligare att rida en och samma häst och utvecklas tillsammans. Jag har lärt mig jättemycket under tiden jag haft mirre med hjälp av duktiga tränare!