Dag 2 - Min första häst
Min första häst är även den jag har nu, Mirre. Egentligen är han min foderhäst som jag har haft i 2 år och snart 3 månader :) Jag skrev ju lite om honom igår men det finns mycket att säga om honom så jag kan nog få ihop till ett inlägg idag också!
Innan jag och mamma provred Mirre så hade vi vart och testat ett x antal andra hästar som inte alls kändes intresanta, så vi hade kanske inget större hopp när vi åkte dit. Jag kom ihåg att Mirre var väldigt lugn och snäll att hantera och att jag bortsade honom länge. Sedan provred jag honom på en stubbåker bakom stallet. Han var springig (antagligen svag + pigg) och böjde väldigt gärna på nacken. Jag skrittade och travade bara eftersom han inte var igång och hade stått länge. Jag kan ju inte säga att provridningen gick bra, men ändå så bestämde vi oss för honom och jag vet inte varför, haha. Jag har ångrat mig många gånger, men ännu fler gånger har jag insett att han är så jävla bäst <3
Mirre var 12 år då. Inriden men inte så mycket mer. Han hade stått i några år, eller i alla fall inte blivit regelbundet och ordentligt riden och sedan orkade dom väl inte sätta igång honom för dom visste att dom inte skulle ha tid att hålla igång. Det finns både för och nackdelar med att han inte var mkt riden. Jag rick en väldigt "oförstörd" och mjuk mun och en häst att forma lite som jag vill, men han var inte någon läromästare som jag kanske egentligen skulle behövt. Vi kunde väl ungefär lika mycket så mycket av det vi kan har vi lärt oss tllsammans, vilket är ganska kul :)
När vi fick Mirre så visste vi inte vad vi tagit oss ann. Han som verkade så snäll därborta hos sin ägare var ett smärre katastrof när han kom. Han var jättejobbig i stallgången och sprang omkring (han stod inte still många sekunder) och så fort man kom nära huvudet så puttades han så man flög all världens väg. Han gick inte att fånga i hagen på mer än 1 halvår (det kunde ta upp till 1½ h). Han är/var livrädd för kor, vilket har vart en pest vissa gånger när det inte funnits andra vägar förbi, och så har han sprängt staket ett x antal gånger.. Vi kunde inte komma ifrån stallplanen i början när man skulle rida, han tvärvägrade. Duscha/spola har varit omöjligt och är det fortfarande om man är utomhus - inne går bra om han känner att han sitter fast. Spraya med t.ex flugmedel eller pälsglans gick inte förut för då flög han i luften. Sist men inte minst har vi lastningen. Jag vet inte hur många timmar (och pengar för lastträning) vi lagt ner på att få in djuret i trailern. Just nu går det ganska bra, men det brukar gå i perioder och han är så smart så han kommer på nya trixs när de gammla slutat fungera. Ridningen har vi också haft problem med, det har gått i perider det också, men den störrsta boven är ju att han inte orkade och hade tillräckligt med muskler. Nu är det mig det beror på när han inte jobbar tillräckligt bra :)
Nu är nästan alla problem lösta och de som finns kvar jobbar vi på och jag är så otroligt glad att vi inte gav upp. Vi har blivit starka genom att ta oss igenom detta. Det som inte dödar en, härdar en!
Innan jag och mamma provred Mirre så hade vi vart och testat ett x antal andra hästar som inte alls kändes intresanta, så vi hade kanske inget större hopp när vi åkte dit. Jag kom ihåg att Mirre var väldigt lugn och snäll att hantera och att jag bortsade honom länge. Sedan provred jag honom på en stubbåker bakom stallet. Han var springig (antagligen svag + pigg) och böjde väldigt gärna på nacken. Jag skrittade och travade bara eftersom han inte var igång och hade stått länge. Jag kan ju inte säga att provridningen gick bra, men ändå så bestämde vi oss för honom och jag vet inte varför, haha. Jag har ångrat mig många gånger, men ännu fler gånger har jag insett att han är så jävla bäst <3
Mirre var 12 år då. Inriden men inte så mycket mer. Han hade stått i några år, eller i alla fall inte blivit regelbundet och ordentligt riden och sedan orkade dom väl inte sätta igång honom för dom visste att dom inte skulle ha tid att hålla igång. Det finns både för och nackdelar med att han inte var mkt riden. Jag rick en väldigt "oförstörd" och mjuk mun och en häst att forma lite som jag vill, men han var inte någon läromästare som jag kanske egentligen skulle behövt. Vi kunde väl ungefär lika mycket så mycket av det vi kan har vi lärt oss tllsammans, vilket är ganska kul :)
När vi fick Mirre så visste vi inte vad vi tagit oss ann. Han som verkade så snäll därborta hos sin ägare var ett smärre katastrof när han kom. Han var jättejobbig i stallgången och sprang omkring (han stod inte still många sekunder) och så fort man kom nära huvudet så puttades han så man flög all världens väg. Han gick inte att fånga i hagen på mer än 1 halvår (det kunde ta upp till 1½ h). Han är/var livrädd för kor, vilket har vart en pest vissa gånger när det inte funnits andra vägar förbi, och så har han sprängt staket ett x antal gånger.. Vi kunde inte komma ifrån stallplanen i början när man skulle rida, han tvärvägrade. Duscha/spola har varit omöjligt och är det fortfarande om man är utomhus - inne går bra om han känner att han sitter fast. Spraya med t.ex flugmedel eller pälsglans gick inte förut för då flög han i luften. Sist men inte minst har vi lastningen. Jag vet inte hur många timmar (och pengar för lastträning) vi lagt ner på att få in djuret i trailern. Just nu går det ganska bra, men det brukar gå i perioder och han är så smart så han kommer på nya trixs när de gammla slutat fungera. Ridningen har vi också haft problem med, det har gått i perider det också, men den störrsta boven är ju att han inte orkade och hade tillräckligt med muskler. Nu är det mig det beror på när han inte jobbar tillräckligt bra :)
Nu är nästan alla problem lösta och de som finns kvar jobbar vi på och jag är så otroligt glad att vi inte gav upp. Vi har blivit starka genom att ta oss igenom detta. Det som inte dödar en, härdar en!
Kommentarer
Postat av: Frida
ni är bäst!!!!!
Trackback
